google-site-verification: googled3e40c9edb96dae5.html

Blog


Fingerringen från Tajnungs

Ett av de mer fascinerande fynden från Tajnungs i sommar, vid sidan av sigillstampen, är en fingerring i brons, påträffad i det medeltida huset. Ringen har tydliga paralleller med ett spännande depåfynd från Burs socken, bestående av ett stort antal guld- och silverföremål, sannolikt gömda vid mitten av 1300-talet och kanske i samband med danske kungen Waldemars krossande av den gotländska suveräniteten 1361. Bland föremålen finns fyra fingerringar i guld eller silver med klara paralleller till fingerringen från Tajnungs vad gäller form och ornamentik (se bilderna).

Fingerring3

En av ringarna finns för övrigt att köpa som kopia på Gotlands museum. Ringarna dateras till slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet. Dateringen stämmer väl överens med resultaten från våra undersökningar av det medeltida huset i Tajnungs.

Dan Carlsson


En ny silverskatt på Gotland - igen!

Så var det då dags igen! För ett par dagar sedan rapporterades det in till Gotlands museum och Länsstyrelsen om ett nytt fynd av silvermynt och en del andra silverföremål i Eskelhem socken. Markägaren upptäckte att i de schaktmassor de grävt upp från en vägslinga och deponerats på en annan plats, låg flera silvermynt.

Museet tillkallades och vid efterundersökning (ännu pågående) av dumpmassorna har man nu tagit tillvara ca 650 mynt och ett stort antal andra silverföremål.

Professorn i numinsmatik, Kenneth Jonsson, har daterat de yngsta mynten till ca 1130. I depån finns dock såväl ett romerskt mynt som byzantinska mynt från ca 700-tal. Depån innehåller med andra ord föremål och mynt från en mycket lång tidsperiod.

Silversmältorweb

Det rör sig om en depå av vad man brukar kalla hacksilver; alltså en depå som utgörs av delar och fragment av silver lämpliga att använda i ett metallhantverk. Särskilt intressant är de "bottenskållor" av silver som påträffats, vilka säkerligen utgörs av nedsmälta silvermynt och annat av silver (bilden till höger).

Den långa spännvidden, det stora inslaget av såväl trasiga smyckedelar, smältor av silver och råbarrar, pekar tydligt mot att det rör sig om ett verkstadsmaterial.

Kommande undersökningar syftar framför allt till att försöka återfinna resterande delar av depån, men också att genomföra en landskapsstudie av närområdet till platsen för silverdepån. Det kommer säkerligen finnas skäl att återkomma till depån när slutresultaten föreligger.

Dan Carlsson

Sigillstampen igen

Sigillframsidaweb

Har nu tagit lite bättre bilder på stampen. Vad man kan se är några olika saker. För det första, inskriften i föremålet är spegelvänt, vilket innebär att det skall tryckas mot något för att få fram bilden. För det andra är den ensidig - finns bara inskrift på ena sidan. Ser man föremålet från sidan ser man klart att öglan är så anpassad att man myckert väl kan trycka föremålet mot något utan att öglan är i vägen. Bilden överst är spegelvänd, alltså visar den bild som skulle bli som avtryck.

Sigillbaksidaweb

Man kan även notera att sedd från sidan ser man att kanten är avfasad. Storleksmässigt överensstämmer det tämligen väl med ett motsvarande fynd från Kappelshamnsområdet, daterat till 1300-tal och påträffat endast några kilometer från vår plats (se bilden i högra marginalen).

Om man nu spegelvänder bilden, så som den kommer att ses om man trycker den mot lack eller något annat material och håller det med handen i öglan (nedåt), vilket vore det naturliga, blir den förmodade 1:an i själva verket ett T med en vinklad klack. Det blir ett bomärke, helt i stil med t ex bomärket för Siglavs i Hangvar, som har ett exakt sådant bomärke i början på 1700-talet. Att notera i sammanhanget är att bomärken för gårdarna ändrades från ägare till ägare, vilket framgår av Johan Larsson uppteckning av gotländska bomärken från 1600-tal och framåt (Johan Larssons manus 1927, "Gotländska Får- och Bomärken", Avskriftssamlingen vol. 85, Landsarkivet i Visby).

Sigillsidanweb

Det har framförts att det skulle vara frågan om en plomb från 15-1600-tal. Dessa är dock genomgående av bly, är stämplade på båda sidor och hopvikta så att säga. Det stämmer som synes inte alls med fyndet. Det är tveklöst frågan om just en sigillstamp, vilket inte minst kan utläsas ur texten på objektet. Spelgvänt står det, s: OSWALD (möjligen en bokstav till).  Bostaven s: brukar just stå för ordet sigill. De sista två bokstäverna är lite otydliga. Föremålet är ännu inte konserverat.

Dessutom talar övrigt fyndmaterial från huset för en datering till 12-1300-tal.

Dan Carlsson

Djurhuvudformat spänne

Det medeltida huset ger oss nya överraskningar mest varje dag. Det är en ganska märklig byggnad att gräva. Det är minst sagt ytterst svårt att se var huset är, ingen tydlig syllram syns och jordtäcket är i själva rummet enbart ett part centimeter tjockt, vilande direkt på hällen.

Vi har nu torvat av och rensat fram till berget en stor del av byggnaden. Förutom tidigare nämnda fynd har ytterligare tidigmedeltida keramik påträffats och idag kom även ett relativt välbevarat djurhuvudformigt spänne från sen vikingatid- tidig medeltid. Nålen saknas, men i övrigt är spännet intakt.

I järnåldershuset, hus 1, håller vi bland annat på att undersöka öppningen i den östra gaveln. Här framkom under dagen vad som förefaller vara förkolnade plankor från dörren. Tre intill varandra liggande plankor ligger centralt i ingången. Plankorna ligger vinkelrätt mot gaveln, vilket antyder att det inte rör sig om någon syllstock och det mest troliga är att det är delar av en dörr. Liknande dörrar har tidigare påträffats i Vallhagar i Fröjel socken.

Dan Carlsson


Medeltidshuset!

Den av mig initialt framförda tanken att den större byggnaden i väster skulle utgöra resterna av en stenbygd medeltida byggnad visade sig komma på skam. Det rörde sig i själva verket om ytterligare en mangårdsbyggnad från den äldre järnåldern. Vi har nu spår av 6 byggnader som kan knytas till den äldre järnåldern, motsvarande tre gårdar. I det meterbreda schaktet vi la ut tvärs över husgrunden framkom två stolphål och även en markant härd.

Fynden i huset begränsade sig till krukskärvor av förhistorisk typ, varav några stora, och ett fåtal fragment av järn och brons. Av intresse i sammanhanget var dock att i båda stolphålen påträffades rester av stolparna, vilket ger oss en god möjlighet att datera byggnaden med hjälp av C14. Just nu undersöker vi ytterligare ett stolphål i byggnaden och om någon dag bör vi veta om det finns trärester även i detta.

Vi kudne notera att de översta delarna av stolparna var förkolnade, medan längre ner i stolphålen var de av mer obränd karaktär.

Vid sidan om detta hus fanns som jag tolkade det, en spis i en medeltida mangårdsbyggnad. Med tanke på att det andra huset inte var från medeltid, kändes det angeläget att belägga eller förkasta tanken att stenhögen, väl synlig i marken, var just en spis i ett medeltida hus.

Den nyanlända 2 veckors gruppen fick till uppgift att inleda sina två veckor med ett mindre sökschakt med syftet att besvara denna fråga. Det dröjde inte många minuter förrän både medeltida keramik och en väl bevarad kniv kom i dagen. Med andra ord var det uppenbart att det faktiskt rörde sig om en medeltida byggnad.

Efter att nu har utvidgat undersökningsytan till större delen av huset (även om vi har ytterst svårt att se utsträckningen av byggnaden) kan vi klart konstatera att vi har att göra med en byggnad som torde tillhöra den äldre medeltiden.

Ett stort antal krukskärvor har påträffats, liksom en välbevarad blå pärla med inläggningar av vitt, av "typisk" vikingatida karaktär.

Det mest spektakulära fyndet hittills i huset är vad vi uppfattar som ett sigill i metall. Det är välbevarat och har en inskrift som visar ett s: (sannolikt i betydelsen just sigill) och därefter bokstäverna OSWA (möjligen skall det vara Oswald). Sigillet innehåller ett troligt bomärke i form närmast som en etta (1) och även någon form av lilja. Fortsatta uppföljningar kommer säkert att kunna ge oss mer kunskap om detta märkliga fynd. Det är frestande att tolka det som ett sigill tillhörande Tajnungs gård, även om det ännu är ytterst oklart.

Dan Carlsson

Ode till Tajnungs!

Det är inte alltid det sprutar fynd ur marken! Att gräva järnålderns gårdar är inte som att gräva vikingatidens hamnar eller medeltidens gårdar - något som deltagarna i Tajnungs fått erfara (:-. Visst påträffar man en del keramik, några mindre bitar av järn, eller rent av av brons, lite slagg, en del kolstockar, en sländtrissa, ben och flera knackstenar, men somliga förväntar sig måhända mer, väl bevandrad i fyndrikedomen i exempelvis Fröjel vikingatida hamn. Så i brist på fynd, kan det hända att en och annan brister ut i ett vältaligt kväde; som detta till exempel, upprättat av en något frustrerad Regina;

birgittastrench

"Ode till Tajnungs!

Saliga äro de saktmodiga,

De skola sitta i jorden…


Arkeologen fylld av hopp

Gräver träget utan stopp

Drömmar om en silverskatt

Trånar under keps och hatt


Solen skiner het och varm

Bränner öra, vad och arm

I solskyddsfaktorns vita pasta

Jord och damm så gärna fastna


Ryggen värker knäna skaver

Vart fanken är mitt vikingakadaver?!

Slita här i svarta mullen

Min belöning - fikabullen!


Sten sten sten sten sten sten

Sten jord sten sten sten jord sten

Ännu mera jävla sten...

Sten jord BEN? Nej det var ett sken-ben!


Konrad tröttnar, gräver resolut med spaden

Ojsan, hela understa lagret kom nu visst i dagen

Se upp - vart är Andrea och den dära Björn?

Låt dem inte ser vårt oppositionella hörn

Efter diskussion och dissolution av eventuell lerpackning

Ännu ett taktbrott i vårt schaktbrott kommer bli vår avtackning


Birgitta, skrapar, sopar möter ett dilemma

Här är fanimig renare än hemma!

Ett schakt så tomt av sällan skådat slag

Här bodde klinisk tvångsneurotiker som nyttjat RUT-avdrag


Schaktet töms på jord och grus

Så genom gruppen går ett sus

De vilt i gropen stimmar

Vad är det där som glimmar?


Från schaktet höres glada tillrop

Vi har funnit antik sopgrop!

Förkolnat trä och brända ben

En artefakt av brons ger sken


Ett riktigt fynd, vi måste arkivera

Johnny teoretisera, snillen spekulera

Form, funktion, ursprungsländer...

Men vänta, vad är det nu som händer?!

Den pulvriseras - hela skiten söndervittra - 

Nej vi ä inte bittra!!!


Saliga äro de som nöja sig med lite

Det är ändock mer än obefintlig hamn i Slite...


:-) Gina

Första veckan!

Schakt 1

schakt1lager1

Schaktet över hus 1 är utlagt från insidan av huset och ut över muren och en utanför liggande skärvstenshög. Muren består framför allt av stora och stapplade kalkstenar, även om det förekommer granitstenar.

Så har vi då klarat av den första veckan. Tre schakt ärt utlagda över hus. Längst i öster har vi lagt ut ett schakt som börjar någon meter in i huset från den äldre järnåldern (alltså ett vad vi i dagligt tal kallar kämpgravshus, eller stengrundshus, normalt daterade till ca 100 - 550 AD) och löper vinkelrätt över dess norra långsidemur utöver en större skärvstenshög som ligger strax utanför byggnaden. Jordtäcket är genomgående mycket tunt och skärvstenen, i alla fall i dess nordliga del, ligger direkt på berget.

Det andra schaktet är utlagt över den förmodade andra mangårdsbyggnaden från den äldre järnåldern. Det återstår idag endast delar av denna byggnad, sannolikt på grund av medeltida eller sentida stentäkt.

schakt 2

schakt2lager1

Husgrunden är till en del raserad. Schaktet är utlagt över den bevarade delen av den norra långmuren, som här håller på att rensas fram.

Längst i väster finns de medeltida husen, i form av ett större hus, sannolikt ladugård eller liknande, och en mindre byggnad med en tydlig spis, sannolikt mangårdsbyggnaden. Schaktet här berör just nu det stora uthuset.

Första veckan har inneburit att torva av, gräva ner det översta lagret och påbörja nästa lager. Fyndmaterialet är överlag mycket magert så här långt och rör sig framför allt om keramik. Här finns både typisk grovmagrad inhemsk keramik från järnåldern och en del finare och tunnare svartgods. Det senare är något oklart i fråga om datering.

vidinstrumentet

vidinstrumentet

Björn Pilefelt, Eva Thelén och Mikke Brännström diskuterar dokumentationen av schaktet över huset i öster.

Inga daterande föremål utöver keramiken har hittills framkommit och det är tämligen små mängder av matben påträffade. Dock är att märka att vi ännu, i alla fall i det östra järnåldershuset, är långt ifrån en golvnivå.

Kommande vecka kommer säkerligen att förtydliga bilden betydligt.

Dan Carlsson

Så är det dags!

Sommaren är nu här och dags för arkeologisk utgrävning i Tajnungs. Måndagen den 2 juli är det dags. Vi har sedan senast kompletterat fältkarteringen med en mindre fosfatkartering och även lyssnat på mängden utslag i åkern utanför med metalldetektor. Kan väl inte säga att någon av undersökningarna gav särskilt tydliga resultat. Fosfathalten är överlag låg, med en viss förhöjning i anslutning till järnåldershusen och bort mot den medeltida byggnaden. Metalldetekteringen visade på ett tämligen rikligt innehåll av järn i åkern närmast det medeltida huset, vilket knappast är förvånande. I övrigt var det spridda utslag av järn.

faltkarta med schakt

Undersökningen kommer att koncentreras till tre områden inom bebyggelseområdet och därtill till  en av de mindre gravarna på det lilla gravfältet i norr. Syftet är att få ett grepp om gårdens historia, såväl före stengrundernas tid (de typiska järnåldershusen som dateras till ca 100- 550 AD) som fram till medeltiden och dess övergivande. Kartan här bredvid visar på fältkartan över området och var våra schakt är tänkta att läggas, markerade med blå linjer.

Det första schaktet blir  i kanten av ett av järnåldershusen i öster med en förlängning ut över en intilliggande skärvstenshög, med syftet att klargöra åldern på huset och dess tidsmässiga relation till skärvstenshögen. Denna kan vara av äldre datum än husgrunden, vilket skulle ge en bild av att gården existerat före stengrundernas tid.

Det andra schaktet är utlagt över en sannolikt raserad husgrund från den äldre järnåldern i ett område som möjligen skulle kunna hysa spår även av den yngre järnåldern. Jordtäcket är något tjockare här, finns även en del utslag av järn och något högre fosfathalter.

Det tredje schaktet berör den medeltida huslämningen i området västra del. Här finns en markant lämning med meterbreda stenmurar, där vissa kalkstenar är upp mot en meter stora och till en del ställda på högkant.

Strax utanför denna byggnad finns en mindre hög med synliga grå- och kalkstenar som med stor sannolikhet utgör en spis i ett medeltida hus. Först för några dagar sedan började vi ana hur huset har sett ut. Det förefaller som spisen är en del av gårdens mangårdsbyggnad, belägen omedelbart väster om det stora huset, som sannolikt då är en ladugård. Det fjärde schaktet kommer att handla om denna förmodade mangårdsbyggnad.

Av intresse är även att få ett grepp om det lilla gravfältet beläget strax norr om gården och dess produktionsmark. Det är omöjligt att av formen på den och utan utgrävning tolka dess ålder. Till en del påminner de om gravar som är undersökta på den äldsta delen av gravfältet i Fjäle, Ala socken, och skulle då kunna dateras till tidig vendeltid.

Om några veckor vet vi svaren på ställda frågor, eller i alla fall en del av frågorna. En arkeologisk utgrävning tenderar ofta att generera fler frågor än svar, vilket väl är tjusningen med arkeologi. Vi kommer att följa upp med nya inlägg under grävningens gång.

Dan Carlsson

En ny silverskatt! - igen!

Så var det då dags igen för fyndet av en ny silverskatt på Gotland! Det är snarare regel än undantag att det påträffas en ny silverdepå varje år på Gotland. Den här gången påträffades den i Rone socken, inte långt ifrån en tidigare depå.

P1010116

Den påträffades i samband med efterundersökningar inom ramen för projektet Ett plundrat kulturarv. Projektet är i och får sig avslutat, men ännu genomförs vissa efterundersökningar på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län.

Depån utgjordes av ett samlat myntfynd i en bronskittel. Den var intakt och har tagits in till Gotlands Museum för fortsatt utgrävning. Än så länge vet man inte vad den i detalj innehåller - enbart ett mynt har noterats i ytan, i form av ett tyskt mynt från 1000-talet.

Man kan läsa mer om fyndet på följande länk: http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7608862

I fotspåren av Rurik

I år är det en av högsta ledningen i Ryssland proklamerad händelse som handlar om begynnelsen av Ryssland som land som skall uppmärksammas. Det är med andra ord 1150 år sedan Rurik och hans två Skandinaviska bröder inbjöds till det ryska området för att skapa ordning i det kaos som var efter att folken några år tidigare hade kört de tributtagande Skandinaverna på porten. Allt om man skall tro den ryska krönikan, där folken från Ryssland for över Varjagerhavet för att finna några som kunde komma och regera. De som kom var Rurik och hans två bröder, Sineus och Truvor, med hela sina familjer och släkten.

Rurik slog sig ner i Novgorod (egentligen var det nog Gorodische strax utanför Novgorod, eller Holmgård som vikingarna kallade staden). Den ena brodern hamnade i Beloozero, vid floden Sheksna i utloppet av sjön White Lake. Den andra  brodern intog sin plats i staden Izborsk. Allt om man skall tro den ryska krönikan, eller som den är känd hos hos, Nestorskrönikan.

Map-Places-to-visit edited-1

Det är en i hög grad pågående diskussion forskare emellan hur mycken tilltro man ska ha till dessa tidiga uppgifter i krönikan, som är nedtecknad under början av 1100-talet. Det är dock utan tvekan så att Skandinaver i hög grad var involverade i det tidiga Rysslands bildande. Det finns både runstenar, liksom information i de isländska sagorna som verifierar detta. Till detta kan läggas det mycket stora arkeologiska material som visar tydligt och klart på Skandinaviska kontakter och influenser under loppet av vikingatiden, framför allt dess tidigare del och inte minst i de städer som är nämnda i krönikan. Det är även så att dessa kontakter har sin början  senast under 600-talet att döma av de föremål som är påträffade i Staraya Ladoga. Här finns t ex flera gotländska smycken som har en datering till 600-tal och 700-tal. Således långt innan vikingatidens expansion (spännet till höger).

Spanne-vendeltid-Stararia-Ladoga

Under sommaren 2011 genomförde undertecknad och min ryska kollega Adrian Selin ett uppdrag från Northern Dimension for Partnership of Culture en utredning om de vikingatida inslagen i den ryska historien, med syfte att skapa en bild av såväl innehåll som kunskap om de tidiga kontakterna med Skandinavien. Vårt fältarbete genomfördes i juni och augusti 2011 och innebar en intressant resa under en dryg månad i fotspåren av Rurik. Resultaten av vår resa finns sammanfattade i en gudiebok och en rapport, som kan tankas ner från Northern Dimension Partnership on Culture.

Likarmat spänne Stararia Ladoga edited-2Dosformigt-spanne-utan-Stararia-Ladoga

Det bestående intrycket är att det onekligen finns ett mycket uttalat Skandinaviskt inslag i det tidiga bildandet av den ryska staten. På många platser, inte minst de nämnda i den ryska krönikan, finns otaliga smycken och andra föremål av Skandinavisk karaktär. I Staraya Ladoga rör det sig om såväl runinskrifter som konkreta föremål från 600-tal till 1000-tal (smyckena till vänster).

Om det finns mycket att se i museerna och utställningarna är det sämre med upplevelsen av platserna i fält. De är i många fall dåligt iordningställda, där bland annat de utgrävningar som skett på platserna inte är återställda. Många platser, såsom Beloozero och Timerevo, är helt överväxta och information på platsen saknas genomgående. Det finns dock ambitiösa planer för att ställa i ordning och lyfta fram dessa besöksplatser, inte minst Gorodische med dess rika Skandinaviska material.


© Gotlands arkeologiska fältskola              Arendus, Färjeleden 5, 621 58 Visby              Blog